Går livet vidare?
Jag har tänkt lite nu, tänk om detta kommer igång lagom till jul? Tänk om jag kommer vara ett nervvrak på julafton, det är en högtid jag tycker om väldigt mycket. Att Kräket kan fortsätta förstöra för mig utan att han själv vet det. Jag vet inte vad jag vill, samtidigt som jag är trött på att vänta och vill att det ska dra igång så vill jag inte att det ska göra det. För jag är rädd att nu när jag äntligen mår bättre igen att jag kommer och ligga längst nere igen. Fan, vill inte att mina ska se mig så igen har ju äntligen kommit ett litet steg upp ju.
Jag har så mycket aggressioner inom mig som jag vill få ut, och jag kan bli rädd för mig och min hjärna ibland. Det var ju nu i vecka polisen sa att nu börjas det snart. Jag var ute på bar igår och jag kunde inte sluta tänka på detta och jag trodde att jag såg Kräket överallt. Samtidigt som jag visste att jag inbillade mig så kunde jag inte vara helt säker.
Jag tycker att jag ältar och gnäller, jag vet inte hur dåligt man ”får” må utan att ens nära inte orkar mer. Ibland ångrar jag att jag anmälde även om jag vet att det är rätt gjort, men orka.
Kom igen polisen.
”Stjärnan”
Jag förstår att det känns otroligt tungt att ha allt detta framför sig.
Samtidigt tror jag att det kommer att kännas precis lika skönt sen, när det är över.
Du har rätten på din sida och jag kan tänka mig (utan att ha varit i den situationen) att du har ett stort behov av upprättelse.
Jag önskar dig all kraft och styrka inför det som komma skall. Det kommer bättre tider. Jag lovar.
Kram
