Jävla offer
När jag var tillsammans med Kräket så kände jag inte mig som ett offer, utan det kändes som en stor svacka jag skulle ta mig ur. Och klarade jag inte det så var jag bara ett jävla offer. Och om jag hade erkänt för mig själv att jag var det, då hade jag erkänt allt fel Kräket hade gjort emot mig. Det ville jag verkligen inte göra för då hade jag förstått att jag inte kunde fixa det själv. Jag klarade dagar med att jag försökte hitta sätt att göra allt ”bra”. Hur jag skulle fixa så att Kräket var bra och snäll igen, det var ju jag som skulle ändra mig får att det skulle bli bra.
Jag känner mig fortfarande inte som ett offer, men ibland säger min hjärna till mig att jag visst är ett offer som måste tänka lite. Men det är tungt och tänka, gräva fram det som har legat gömt i över 4 år. Men det är ett måste om det ska funka och sätta ditt honom.
Man önskar att man kan glömma förevigt.
”Stjärnan”
Hej hjärtat !
Vissa sår läker inte utan man får lära sig leva med dom, har du gått i traumaterapi ?
Vilken fruktansvärd upplevelse det måste ha varit, jag nog kan inte riktigt förstå efersom jag inte usatts för våldtäkt, du kan hjälpa andra nu.
Du är en överlevare, en stark kvinna kramar i massor Annki
Ps.
Hösten är vacker och så färgsprakande..
