Känslomässigt våldtagen
Våldtäkten var en hemsk upplevelse även om jag trodde att det var mitt eget fel. Man visste innerst inne att det inte stod rätt till att det inte kunde vara så här. Men mycket av hur Kräket tryckte ner och förnedrade mig på både osynliga och synliga sätt, det är mycket sånt som gör hur jag mår nu. Visst det var något av det hemskaste han gjorde emot mig. Men allt annat som fick mig att känna att det skulle aldrig bli något av mig, jag dög inte till något annat än att älska han. Och det skulle göras på Kräkets sätt annars var det också dåligt av mig. När jag väl hade nått botten när vi var tillsammans fick jag panikångest och började äta antidepressiva medel. Gick hos doktor några gånger, men tyckte Kräket att dom skulle nog skylla allt på honom och tvinga oss att göra slut. Så jag fick inte gå där mer.
Idag har alla känslor kommit tillbaka, hela helgen har jag bara suttit och gråtit och känt mig kass. Min pojkvän hjälper mig men har svårt att förstå. Tjejen han träffade och blev tillsammans med var självsäker och alltid glad och fin. Nu sitter hon med söndergråtna ögon och säger att hon är värd att bli rörd och hon klarar inte av något. Jag önskar verkligen att det inte vara länge till, jag vill ju inte förlora pojkvännen men jag hade förstått om han inte orkade mer.
Kärleken är den viktiga
”Stjärnan”
