Tankar
Jag var hos min psykolog och pratade idag, pratade mycket om mina sprida känslor angående allt som händer. Jag trodde att jag var stark nog att klara igenom detta galant utan några problem alls. Inte bli nere och inte få panik, bara klara det utan att känna skulle jag verkligen gå in i detta. Jag tänkte bara att jag har ju klarat det i 4 år, men det jag inte tänkte på var att jag har tryckt undan det hela tiden.
Hela min tid med Kräket har jag tryckt bort efter jag lämnade honom, det hade aldrig hänt. Men när man väl börjar tänka på det igen och för den delen prata om det bröt allt samman. Om man tänker efter är det självklart att det skulle bli så, men för att våga anmäla var det nog bra att jag tänkte så. Men just nu har alla murar rasat samman, men det är ju bra påp ett sätt, det är skönt att känna att man äntligen får må dåligt.
Man måste få ut det onda innan det goda kan ta övertag.
”Stjärnan”
Hej jag har läst från ditt senast inlägg..
Att skriva kan vara som terapi. Du gör rätt som gör det anonymt, du gör även rätt som anmäler det. Jag hoppas att du får det stöd som du behöver av polis och myndighet.
Jag sparar dig under min dators favoriter men lägger inte någon länk till din sida ifall du inte säger ok.
Jag kommer att fortsätta följa din sida.
kram anki
