Tillbaka till verkligheten
Jag var hos min psykolog idag, vi pratade mycket om det inte skulle gå vidare till rättegång. Den tanken skrämmer mig, men det finns ju en liten chans att det går ända dit. Men om det nu skulle läggas ner istället, det kommer nog att vara sjukt jobbigt. För man vill ju inte gå igenom något så svårt utan resultat. Men om dom i alla fall tar in honom för förhör så han förstår att det är fel. Och hans flickvän får en tankeställare.
Tyvärr så mår jag inte så bra just nu, men det går väl över när jag har fått lite mer info om hur det går. Jag har börjat känna mig som jag gjorde när jag var tillsammans med Kräket. Jag känner mig hjälplös och äcklig, som ett missfoster ingen vill röra. Mitt självförtroende har sjunkit till botten. Men det är väl för att jag tänker på det så mycket nu, så kanske dom känslorna kommer igen. Men jag tycker synd om min pojkvän, för det är han som får stå ut med det. Men han och hans hjärta av guld finns där och hjälper mig. Tack för det.
Ibland vill man bara pausa världen och andas lite.
”Stjärnan”
Tack för kommentaren, det stärker än. Jag har nu skumläst din blogg och hoppas inerligt att Kräket får de han förtjänar! Jag blir bara så arg när jag läsar att det tar sån tid och det är 2008!! För fan. men hoppas inerligt att det löser sig bra för din skull =)
Ja, denna dommen måste ju ha ganska stor betydlese för liknande mål i framtiden.
Vad kul att jag kunde bidra till ett leende =D
Jag vill bara säga att om det skulle bli så att dom lägger ner åtalet mot "kräket" så förstår jag att det kommer kännas jobbigt (med det menar jag inte att jag kan förstå exakt hur du känner). Men det är viktigt att du förstår hur BRA det var av dej att anmäla! Hur STARK du är som gjorde det och att även om han inte skulle få någon dom så har du ändå gjort det du har kunnat och har säkerligen öppnat upp folks ögon och förhoppningsvis gett hans flickvän en ordentlig tankeställare.
Men jag ska såklart hålla tummarna för det att detta kommer upp i rätten, och då hoppas jag att dom följer exemplet om Titos rättegång.
Ta hand om dej nu!
Hej.
Jag har läst din blogg för första gången nu, för jag har varit med om något liknande. Jag blev våldtagen av en kille när jag var ute på krogen en kväll, där han drogade mig och en stund senare även våldtog mig, två gånger. En kompis till honom filmade dessutom den ena våldtäkten. Detta var när jag bodde utomlands, jag var 19 år. Jag polisanmälde händelsen dagen efter, och jag hade inte turen att få en förstående polis. Hon verkade snarare tycka att jag var jobbig som ville anmäla när just hon jobbade. Jag var osäker på om jag skulle anmäla ända sedan det hände, hon gjorde det inte bättre. Hon lyckades övertala mig om att det inte fanns tillräckligt med bevis för att ens få det till rättegång. Jag vet inte om det var bra gjort av mig att bestämma mig för att lägga ner målet. Killarna blev i alla fall tagna till förhör. Det är jag glad för. Det tog mig flera veckor innan jag äntligen insåg att jag faktiskt hade blivit våldtagen. Drygt tre veckor, när jag var på en Håkan Hellström spelning. Jag har aldrig varit med om att låttexter kan tala till mig så mycket. Jag är glad för att det öppnade mina ögon, för efter det kunde jag gråta över det som hänt, och jag kunde äntligen släppa in mina föräldrar, som inte gjort annat än att försöka hjälpa mig ända sedan jag kommit hem till Sverige igen.
Det är nog först nu som jag verkligen kan uppskatta även de minsta saker någon gör för att hjälpa mig. Jag kan inte vara lyckligare för att jag har de föräldrarna jag har.
Jag ville bara skriva av mig, och jag tänkte att kanske det kan vara lättare för dig också att få höra från någon som har varit med om något liknande.
Jag uppskattar att du vågar berätta om det som har hänt här för oss på bloggen, oerhört mycket. Jag hoppas verkligen att du kan gå vidare med detta, och att något händer också. Du behöver allt stöd du kan få, tro mig, jag vet. Tack för att jag fick skriva av mig här. Kram!
