Bakom masken
Från början verkade Kräket vara en av dom underbaraste killen jag hade träffat. Han var så snäll och ville göra allt för att få mig att le. Men sen sakta började han förändras. Jag såg bara att han mådde dåligt och behövde min hjälp. Kräket älskade ju mig han menade inte att göra mig illa, han kunde ju inte hjälpa det. Det var bara för att han mådde dåligt. Men han bröt ner mig, Jag var hans ägodel, Kräket formade mig som han ville ha mig. Jag gjorde allt för han, men samtidigt trodde jag att jag hade kontroll. Men nu i efterhand så förstod jag att det hade jag verkligen inte. Jag gjorde allt från att säga allt som han ville till att fixa advokat när han åkte i häktet.
Jag var så naiv, Kräket åkte in i häktet för han hade gjort bort sig rejält. Han blev åtalad för olaga hot, övergrepp i rättssak, grov misshandel, grov stöld och frihetsberövande. Det är inte små saker, men jag pratade med han när han satt i häktet. Kräket sa att han inte hade gjort något han var bara på fel plats vid fel tid. Jag trodde på honom… Han hade ju inbillat mig att allt han sa var sant och trodde jag inte han så var jag en hemsk flickvän.
Mitt psyke har ju påverkats mycket av den tiden jag var ihop med Kräket. Jag har svårare att lita på folk och ifrågasätter mycket. Sen är det mycket annat som också är helt fuckat med mig. Men jag jobbar på det och har gjort länge. Jag går hos psykolog och har väldigt förstående nära och kära.
”Stjärnan”
