Då och nu
Det är konstigt hur livet förändras, jag trodde att jag alltid skulle vara ihop med Kräket. Vi lovade ju varandra evig kärlek och lycka. Även om han var ett svin så trodde jag aldrig att någon annan ville ha mig någonsin. Så även på slutet när jag ens inte tyckte om honom och nästan hatade honom lite. Då tyckte jag inte ens att det var lönt att göra slut för att jag trodde att inte att jag skulle bli älskad igen. Men visst att han hotade att ta livet av sig gjorde en hel del också. Det var Kräket som hade förklarat det för mig flera gånger, att ingen annan skulle någonsin vilja röra mig.
Jag gick och hoppades att han skulle vara otrogen så där skulle finnas en utväg från förhållandet. Jag tror att Kräket var det också, men jag kunde inte få bevis nog och tro mig jag gjorde verkligen allt för att få det. Hade jag anklagat han utan nbevis hade det blivit ett jävla liv. Men sen kan jag tacka gudarna för att jag fick kraft nog att göra slut, sakta men säkert.
Idag har jag förstått att jag är underbar som jag är och jag har den finaste pojkvännen man kan tänka sig. Men visst detta är väldigt jobbigt för han med. Mycket av min rädsla, ilska och frustration går ut över honom. Men han är underbar och stöttar mig genom allt det här.
Och förhoppningsvis är det snart färdigt.
”Stjärnan”
