Skammen
Jag har skämts så länge över detta och Kräket. Jag tyckte att jag hade överdrivit och varit löjlig. Kräket älskade ju mig och jag skulle bara finnas till och hjälpa han. Jag kände att det var bara till att leva med det och trycka undan all smärta och skam. Jag tryckte undan allt alldeles för länge och till slut så orkade inte kroppen mer.
Men med åren så har jag förstått mer och mer att jag hade all rätt att känna som jag känner, att det var Kräket som hade gjort fel. Jag försöker att uppmuntra mig själv varje dag och vara lycklig att jag kom där ifrån. Men det är väldigt svårt. Särskilt nu när allt har kommit upp igen. Behöva prata om det och minnas allt igen, jag börjar bli sjukt nervös nu. Nästa vecka kommer dom ta in Kräket till polisen. Då kommer jag vara ett nervvrak, väldigt rädd.
”Stjärnan”
Hejsan..
hittade hit genm nån kommentar d lämnat någon..
och måste bara att jag levt som du,, han visste hur han knäckte mig men samtidigt viste han att jag va för svag hade inget själv förtroende för att lämna han,
åren gick.. och en dag efter bråk och tid då hanlegat och runkat medan jag låg och grät. så sa jag ne nu e det fan slut jag saåt han att flytta 2 sekunder efter satt jag ocg grät och bad han ta tillbax mig.. inte för jag älskade han utan för att jag va ingen annan än mig, utan han ,jag visste inte vem jag va ens..
jag finns som stöd känner inte dig,, men känner igen kännslor tankar allt,
