Skäms
Jag skriver inte så mycket om mitt privata liv här, det är mycket för att jag alltid har skämts över det som har hänt. Jag vet innerst inne att man inta ska skämmas och att det inte är mitt fel. Men man har alltid känslan och tankarna om att man kunde ha gått där ifrån man kanske kunde ha stoppat det. Om jag bara hade gjort så istället…..
Jag berättade inte för min familj förrän jag precis innan jag gick till polisen, dom blev ju chockade men dom hade ju självklart märk att jag inte mådde bra när jag var tillsammans med Kräket. Men dom hade inte trott att det var så illa. Min fina bror sa några ord jag inte kommer att glömma, han sa det med sån sorg i rösten. Hans ord var ”Och detta har du burit runt helt själv i 4 år”.
Jag undrar än i dag varför man går med på allt som man gjorde, jag kände ju ofta att det inte stog rätt till. Men man skämdes för mycket för att prata om det och fråga vad någon annan tyckte.
”Stjärnan”
