Snart
Sa jag inte sakerna på rätt sätt, på hans sätt. Då hade jag varit otrogen och älskade inte han längre. Så det var bara till att säga exakt som Kräket ville det. Man skulle säga hejdå i telefon på ett sätt, god natt på ett sätt, skriva sms på ett sätt och många andra situationer. Om jag skulle somna utan att säga god natt så väckte han mig så jag sa det. Annars måste det ju ha varit att jag var arg på han. Kräket vände det ofta åt det hållet, jag hade gjort fel så han kände sig nere. Så då fick man dåligt samvete. Det var mycket det som höll mg kvar så länge, jag var ju den enda som kunde hjälpa han, jag var ju den enda som han kunde prata med.
Har fått reda på när dom plockar in Kräket, det är inom några veckor bara. Paniken sprider sig i kroppen. Hjärtat slår lite extra om vi säger så. Nu drar det äntligen igång, har väntat länge på det här. Men tänk om dom släpper han efter förhören? Eller om hans familj letar upp mig, vet vad dom är kapabla till. Visst om dom skulle göra mig något så åker dom dit som bara den, för det är ju rätt uppenbart varför dom går på mig. Men man kan hinna skada mycket innan någon kommer och hjälper.
Jag har blivit sjukskriven nu, klarar inte av att jobba. Mitt jobb kräver mycket koncentration och man är rätt mycket själv i mörkret. Jag är för rädd helt enkelt
"Stjärnan"
Well... din historia är intressant att följa. Jag hoppas verkligen att han får avtjäna sitt straff i fängelset. Känner igen mig själv på vissa saker du skriver. Lite skrämmande är det faktiskt.
Lycka till tjejen!
