"Stjärnan"
Det tog ett tag.
4 år tog det innan jag tog stegen in på polishuset, till luckan och sa att jag ville anmäla en våldtäkt. Så lång tid tog det innan jag fattade att Kräket hade gjort fel, och det inte var mitt fel.
Jag har varit rädd och förvirrad, kommer folk och tro mig? Förstå mig? Skratta åt mig? Men poliserna var mycket förstående och hjälpsamma. Det var så svårt att berätta om det. Jag hade bara berättat det för några få nära vänner, och en del psykloger. Ens inte min familj visste det, men det var jag ju tvungen och berätta precis innan jag gick till polisen. Det var inte trevligt, men dom tog det rätt så bra. Men hur fan ska man ta något sånt?
Första gången jag träffade Kräket tyckte jag inget speciellt om han, men han växte. Han fick mig att känna mej så speciell och vackrast på jorden. Jag var gudinnan och marken jag gick på blev till guld. Det var så det började, Kräket och jag var tillsammans i ca 2 år. Han våldtog mig redan efter ett halvår, direkt så var det mitt eget fel. Det var inget han kunde hjälpa, det var i alla fall det jag fick inpräntat i huvudet. Och det trodde jag också på, för han manipulera mig så mycket. Det är inget man märket själv, men helt plötsligt är man fast. Jag skulle bara sitta hemma hos han och skulle jag ut skulle jag helst inte ha något utmanade på mig. Gärna inget smink och hans kläder.
Men nu sitter jag mer självsäker än jag någonsin har varit och försöker leva livet så fullt ut jag bara kan. Men där är mycket jobb kvar. Jag bara väntar på att Kräket kommer sitta i en polisbil, och jag vet att det kommer snart.
"Stjärnan"
Början på slutet
Jag är ett offer, det är iallafall vad jag har blivit kallad på senaste tiden. Jag har äntligen vågat anmäla ett brott som har begåtts emot mig för 4 års sen. Det var min dåvarande pojkvän som uttsatte mig för detta. Han kommer kallas Kräket här, jag kommer inte att nämna några namn alls. Jag kommer skriva om hur det känns för mig att äntligen ha anmält och hur min omgivning tar det. Jag skriver för att skriva av mig, men också för att det kanske finns någon själ som känner samma som jag gjorde och gör. Som kanske bara behöver en liten tanke till för att gå där ifrån.
Vad har Kräket gjort mig då?
Förutom att all psykisk misshandel få mig känna mig oduglig. Manupilera och kontrollera mig till varje pris. Skulle helst bara sitta inne med han, och absolut inte träffa killar. Kräket var besatt av mig, det har jag nerskrivert av han.Jag fick inte vara mig själv, jag skulle vara oduglig. När jag mot all förmodan gick på fest utan han, så ringde han en gång i halvtimmen och jag fick dessa frågorna. Var är du?, vad har du på dig?, hur mycket har du druckit?,vem är där?, har någon rört dig?, och när ska du hem? Det värsta han gjorde mig, det som bröt ner mig mest var att han våldtog mig. Hur kan en pojkvän våldta sin flickvän? Varför stannade du kvar? Överdriver jag inte? Alla dessa frågorna ska jag svara på senare, även mina tankar under tiden.
"Stjärnan"
