våldtagens väg

Just nu känns allt helt botten, jag går och skrämmer upp mig själv med olika saker. Hur åklagaren kommer att lura mig till att säga fel, eller om jag blandar ihop saker. Eller det som skrämmer mig mest är bara tanken på att träffa Kräket igen. Men jag vill att han ska åka i fängelse, förstå att han har gjort fel. Och göra så han inte gör något mot fler flickor.

Flera har frågat varför jag skriver om det nu är så jobbigt att prata om, det är dels för att man måste få ut lite annars exploderar man. Men det är mest för att kanske finns en tjej där ute som bara behöver få känna igen sig för att få styrkan att gå därifrån. Jag kommer ihåg att man kände sig väldigt ensam och trodde ingen annan hade känt samma. Kan jag hjälpa en enda tjej, då blir jag väldigt lycklig.

”Stjärnan”

Jag skriver inte så mycket om mitt privata liv här, det är mycket för att jag alltid har skämts över det som har hänt. Jag vet innerst inne att man inta ska skämmas och att det inte är mitt fel. Men man har alltid känslan och tankarna om att man kunde ha gått där ifrån man kanske kunde ha stoppat det. Om jag bara hade gjort så istället…..

Jag berättade inte för min familj förrän jag precis innan jag gick till polisen, dom blev ju chockade men dom hade ju självklart märk att jag inte mådde bra när jag var tillsammans med Kräket. Men dom hade inte trott att det var så illa. Min fina bror sa några ord jag inte kommer att glömma, han sa det med sån sorg i rösten. Hans ord var ”Och detta har du burit runt helt själv i 4 år”.

Jag undrar än i dag varför man går med på allt som man gjorde, jag kände ju ofta att det inte stog rätt till. Men man skämdes för mycket för att prata om det och fråga vad någon annan tyckte.

”Stjärnan”

Jävla fan!!

Pratade med polisen precis och dom sa att åklagare tänkte att hon skulle ha lite mer semester. Så nu måste jag vänta ett tag till innan det dra igång. Detta tär på en så in i helvete.

Så nära men endå så långt bort.

”Stjärnan”

I dag har jag sagt upp mig. Låter kanske konstigt att göra det just nu när det är så mycket annat som händer. Men jag går sjukskriven för att jag inte kan jobba natt, dom förstår inte. Min chef vägrar prata med mig, när jag ringer svarar hans assistent. När hon säger att det är jag svär han och skriker att han vill fan inte prata med mig osv. Han bryr sig inte ett dugg, för han har dag jobb som jag kunde ha fått. Men han väljer att skita i allt. Så jag har bestämt mig för att säga upp mig nu.

Det är nästa vecka nu, är jätte nervös varje gång telefonen ringer. För polisen har lovat att höra av sig innan något händer.

Jag satt och grät halva natten igår, för nu är det nära hela kroppen känns som spagetti och är öm. Huvudet känns som det ska explodera. Men det förhoppningvis försvinner det senare.

Kräket gjorde ofta allt för att jag skulle känna mig korkad. Han hatade att jag var mycket bättre på matte än vad han var. Han tävlade alltid mot mig och varje gång Kräket hade rätt och jag hade fel fick jag höra hur korkad jag var som inte fattade. Och han är sjukt smart och allmändbildad. Det är därför också man lyssnade och tog åt sig så mycket tror jag. Men han gjorde allt han kunde för att vara bättre och starkare.

”Stjärnan”

Jag vet att jag tjatar om att det snart är nästa vecka, men jag är så nervös. Jag städar inte orkar inte, igår spydde så jag var helt tom sen. Och jag spyr aldrig vanligtvis, det är många år sen sist och då hade jag druckit alldeles för mycket om vi säger så. I 4 år har jag väntat på detta mått dåligt över detta och nu så dra det igång. Nu önskar jag att det ska vara över. Ok jag visste att det skulle bli jobbigt, men inte så här påfrestande.

På ett sätt vill jag träffa Kräket, se han i ögon och bara trycka ner han som han gjorde med mig. Men sen samtidigt är jag rädd för honom. Så många gånger jag har fantiserat om hur jag har slagit Kräket blodig och fått han att erkänna och be om ursäkt på sina bara knän. Det hade varit guld värt.

Men som tur är så får och kan man fantisera så mycket man vill. Kräket kan få pryl många gånger.

”Stjärnan”

Nu när det snart är nästa vecka börjar det kännas. Mitt humör svänger värre än en klimaterie kärring och en gravid tillsammans. Jag är ledsen, rädd, stolt (att jag har kommit så långt) och arg. Ingen vet riktigt hur dom ska hantera mig det vet jag knappt själv.

Jag ska ut ikväll bara för att tänka på annat, kan bli både bra och dåligt när man har så mycket tankar. Men det jag tänker mest på att jag vill att Kräket ska bakom galler.

”Stjärnan”

Det är konstigt hur livet förändras, jag trodde att jag alltid skulle vara ihop med Kräket. Vi lovade ju varandra evig kärlek och lycka. Även om han var ett svin så trodde jag aldrig att någon annan ville ha mig någonsin. Så även på slutet när jag ens inte tyckte om honom och nästan hatade honom lite. Då tyckte jag inte ens att det var lönt att göra slut för att jag trodde att inte att jag skulle bli älskad igen. Men visst att han hotade att ta livet av sig gjorde en hel del också. Det var Kräket som hade förklarat det för mig flera gånger, att ingen annan skulle någonsin vilja röra mig.

Jag gick och hoppades att han skulle vara otrogen så där skulle finnas en utväg från förhållandet. Jag tror att Kräket var det också, men jag kunde inte få bevis nog och tro mig jag gjorde verkligen allt för att få det. Hade jag anklagat han utan nbevis hade det blivit ett jävla liv. Men sen kan jag tacka gudarna för att jag fick kraft nog att göra slut, sakta men säkert.

Idag har jag förstått att jag är underbar som jag är och jag har den finaste pojkvännen man kan tänka sig. Men visst detta är väldigt jobbigt för han med. Mycket av min rädsla, ilska och frustration går ut över honom. Men han är underbar och stöttar mig genom allt det här.

Och förhoppningsvis är det snart färdigt.

”Stjärnan”

Var hos min psykolog idag och pratade lite. Vi pratar väldigt mycket om den kommande rättegången och sånt nu. Jag är livrädd för att åklagare kommer vrida på det så mycket att det ser ut som jag ljuger. Att jag kommer blanda ihop fakta och bli helt förvirrad. Men det som skrämmer mig mest är att jag kommer få se Kräket igen. Att se hans hånflin för han tror fortfarande övertaget på mig, men det har han fan inte längre. Nu är det jag som bestämmer, nu är jag stark och står på mig till tusen. Nu är det jag som säger STOPP så får man inte göra.

Hoppas bara han förstår att det är fel det han har gjort, en gång när jag väl tog upp det med Kräket om vad han hade gjort och att han var en våldtäktsman. Då kläckte han ur sig att det var inte våldtäkt för jag sa inte nej. Räcker det inte att jag är oförmögen att säga nej och att jag skriker av smärta och gråter så jag inte får luft.

Men alla har ju olika uppfattningar.

”Stjärnan”

Skrev i någons blogg om att glass alltid hjälper mot allt ont. Det fick mig att tänka på en sak som hände mellan Kräket och mig. Han frågade vad jag älskade mest i hela världen, utan att tänka mig för så svarar jag glass. Och då blev han inte glad, han ville ju att jag skulle svara att det var han jag älskade mest i världen. Det var inte smart att svara glass, Kräket var väldigt arg på mig väldigt länge. Jag fick höra att jag inte älskade han, att jag tyckte glass var mer värt än vad han var. Men jag kan ju inte hjälpa att jag älskar glass så mycket..

Snart är det nästa vecka och drar det igång..

”Stjärnan”

När jag var ihop med Kräket hade jag inget självförtroende och kände mig helt värdelös. Jag trodde att jag aldrig kunde bli något. Eller komma någonstans här i livet. Kräket fick mig att tro att om jag inte var med han så var det verkligen så, men om vi var tillsammans då var var allt bara bra.

Det är kanske svårt för folk att förstå, att man gick med på allt och bara lydde. Fast man långt inne visste att detta inte var rätt. Det är svårt och förklara, det är mycket som jag själv inte kan förstå. Men om man redan har ett kasst självförtroende pga. av mobbing i flera år, lägger till en kille som kan ljuga och manipulera sjukt bra. Han gör allt på rätt sätt i början så man blir så kär och inte kan sluta tänka på honom. Han ändrar beteendet sakta men säkert och för dig att tro att det är delvis ditt fel och det är bara du som kan hjälpa han. Och han tar livet av sig om du gör slut. Det är vad jag tror hände mig, Kräket hade säkert fler knep som jag aldrig kommer att komma på.

Nu är jag starkare än någonsin, men samtidigt ett nervvrak. Men det är för att rättegång och sånt är på väg nu. Och jag kommer att träffa honom  för första gången på länge. Men idag känner jag att jag förtjänar lycka, vågar att säga ifrån och vågar bli älskad igen…

Jag har skämts så länge över detta och Kräket. Jag tyckte att jag hade överdrivit och varit löjlig. Kräket älskade ju mig och jag skulle bara finnas till och hjälpa han. Jag kände att det var bara till att leva med det och trycka undan all smärta och skam. Jag tryckte undan allt alldeles för länge och till slut så orkade inte kroppen mer.

Men med åren så har jag förstått mer och mer att jag hade all rätt att känna som jag känner, att det var Kräket som hade gjort fel. Jag försöker att uppmuntra mig själv varje dag och vara lycklig att jag kom där ifrån. Men det är väldigt svårt. Särskilt nu när allt har kommit upp igen. Behöva prata om det och minnas allt igen, jag börjar bli sjukt nervös nu. Nästa vecka kommer dom ta in Kräket till polisen. Då kommer jag vara ett nervvrak, väldigt rädd.

”Stjärnan”

Det blir man lika lätt som om det vara en främmande människa. Dom gör det när man inte vill eller är oförmögen att säga nej. Nu låter det som att alla män är våldtäkts män. Men det är inte det jag menar, utan att folk ser det ofta som bara ”vanligt sex” när man nämner partner. Jag har diskuterat detta med flera som inte vet något om min situation, ofta säger folk att man har ju sex med dom så ofta, så det är väl inte så farligt. Men så fort någon gör nåt emot din vilja, förnedrad dig och får dig att skämmas. Det kan ju inte vara ok även om man skulle ha sex med den sen.

Hur jag blev våldtagen..

Ja, detta är ju inte lätt att skriva men det behövs nog. För att jag förstå mer att det inte var mitt fel. Jag kommer inte berätta i detalj alls pga. pågående polisutredning.

Men jag vaknade med en kuk på helt fel ställe. Jag hade puttat bort han minst en gång redan vad jag kommer ihåg. Jag ville bara sova, var sjukt trött. Hans kompisar sov i samma rum. Jag var helt däckad, Kräket hade tagit på mig både här och där. Men avslutade det med att väldigt hårt köra mig i baken. Jag skrek av smärta och började direkt gråta, han tystade ner mig och bad mig hålla käft. Kompisarna skulle inte höra mig, han bankade in i min skalle att det var inget han kunde hjälpa. Han visste att han hade gjort fel men samtidigt så var det inte hans fel. Kräket skyllde på psykos och lite annat, han sa att jag skulle ha stoppat det. Hur skulle jag kunna det när jag sov? Förbannade svin!

”Stjärnan”

Från början verkade Kräket vara en av dom underbaraste killen jag hade träffat. Han var så snäll och ville göra allt för att få mig att le. Men sen sakta började han förändras. Jag såg bara att han mådde dåligt och behövde min hjälp. Kräket älskade ju mig han menade inte att göra mig illa, han kunde ju inte hjälpa det. Det var bara för att han mådde dåligt. Men han bröt ner mig, Jag var hans ägodel, Kräket formade mig som han ville ha mig. Jag gjorde allt för han, men samtidigt trodde jag att jag hade kontroll. Men nu i efterhand så förstod jag att det hade jag verkligen inte. Jag gjorde allt från att säga allt som han ville till att fixa advokat när han åkte i häktet.

Jag var så naiv, Kräket åkte in i häktet för han hade gjort bort sig rejält. Han blev åtalad för olaga hot, övergrepp i rättssak, grov misshandel, grov stöld och frihetsberövande. Det är inte små saker, men jag pratade med han när han satt i häktet. Kräket sa att han inte hade gjort något han var bara på fel plats vid fel tid. Jag trodde på honom… Han hade ju inbillat mig att allt han sa var sant och trodde jag inte han så var jag en hemsk flickvän.

Mitt psyke har ju påverkats mycket av den tiden jag var ihop med Kräket. Jag har svårare att lita på folk och ifrågasätter mycket. Sen är det mycket annat som också är helt fuckat med mig. Men jag jobbar på det och har gjort länge. Jag går hos psykolog och har väldigt förstående nära och kära.

”Stjärnan”

Jag har pratat med Kräket ett par gånger efter jag äntligen gjorde slut. Jag fick göra slut på ett försiktigt sätt. Börja med att göra uppehåll sen mer och mer ta avstånd. Jag var ju rädd för att han skulle ta livet av sig eller bli väldigt arg. Så då fick man hålla kontakten lite för det skulle gå så smärtfritt som möjligt. Ett av dom sista samtalen var på min 20 år dag. Då sa jag till honom att han inte betyder mer för mig än en våldtäktsman. Kräket började prata om alla fina stunder vi hade haft. Då sa jag bara att det fanns inget sånt jag kom ihåg. Jag grät rätt länge efter det samtalet, det var skönt samtidigt som det var läskigt och jobbigt.

Det enda som polisen väntar på nu är att åklagare ska komma tillbaka från semester. Det är rätt skönt att det är samma personer genom det hela. Den polisen som har hand om mitt ärende är för underbar. Det känns verkligen som dom gör allt dom kan för mig, och informerar mig om minsta detalj som kommer hända. Mitt jobb förstår inte, jag har förklarat i stora drag vad som har hänt. Och att jag mår mycket dåligt nu, och är väldigt rädd. Men för dom är man inte sjuk om man inte kan ta på skadan. Jag kommer att bli svartlistad när jag kommer tillbaka. Men jag letar nytt istället orka jobba med såna inbitna sur skallar..

”Stjärnan”

Just nu sitter jag här hemma och tänker, jag tänker alldeles för mycket. Hur kommer han att förklara allt? Vilken historia kommer han ljuga ihop? Hoppas att polisen klarar av att se igenom han.  Kräket är så bra på att ljuga och manipulera. Jag har i efterhand kommit på så många lögner han har dragit ihop för mig. Varför trodde jag på detta? Men det viktigaste är att jag har kommit där ifrån och jag vet att det är han som har gjort fel, och att det inte var mitt eget fel.

Jag sitter på nålar och väntar på samtalet av polisen som säger ”nu sitter han inne”. Men tankar flyger också till om det blir rättegång. Då måste jag träffa han för första gången på flera år. Det kommer nog att bli rätt jobbigt. Men som tur är har jag mina speciella som är vid min sida. Tack för det…

”Stjärnan”

Sa jag inte sakerna på rätt sätt, på hans sätt. Då hade jag varit otrogen och älskade inte han längre. Så det var bara till att säga exakt som Kräket ville det. Man skulle säga hejdå i telefon på ett sätt, god natt på ett sätt, skriva sms på ett sätt och många andra situationer. Om jag skulle somna utan att säga god natt så väckte han mig så jag sa det. Annars måste det ju ha varit att jag var arg på han. Kräket vände det ofta åt det hållet, jag hade gjort fel så han kände sig nere. Så då fick man dåligt samvete. Det var mycket det som höll mg kvar så länge, jag var ju den enda som kunde hjälpa han, jag var ju den enda som han kunde prata med.

Har fått reda på när dom plockar in Kräket, det är inom några veckor bara. Paniken sprider sig i kroppen. Hjärtat slår lite extra om vi säger så. Nu drar det äntligen igång, har väntat länge på det här. Men tänk om dom släpper han efter förhören? Eller om hans familj letar upp mig, vet vad dom är kapabla till. Visst om dom skulle göra mig något så åker dom dit som bara den, för det är ju rätt uppenbart varför dom går på mig. Men man kan hinna skada mycket innan någon kommer och hjälper.

Jag har blivit sjukskriven nu, klarar inte av att jobba. Mitt jobb kräver mycket koncentration och man är rätt mycket själv i mörkret. Jag är för rädd helt enkelt

"Stjärnan"

Kräket tog nästan livet av sig en gång när jag gjorde slut. Det var när han hade slagit mig, han var full och polisen kom gående. Så jag tyckte ju synd om honom, så jag tog Kräket hem till mig, men han skulle sova på golvet och sticka så fort han vaknade. Men istället började han gråta och förklara att det var ju inte meningen att slå. Han ångrar det verkligen och ska aldrig göra om det. Kräket ville inte leva om han inte fick leva med mig, så han var på väg att hoppa ut genom fönstret. (Vi var på fjärde våningen) Om jag inte hade fått tag i hans tröja och hållit fast han resten av natten, då hade han legat där nere. Han intygade dagen efter att han kulle aldrig mer dricka, bara han fick behålla mig. Och jag gick ju på det, det var ju inte meningen, hann älskade ju mig, han var ju den enda som kunde älska mig. För det enda man trodde var att, man var äcklig och oduglig. Man skulle ju vara lycklig över att man hade hittat någon som kunde älska mig.

Tänker ofta på hur jag kunde gå på det, var jag verkligen så svag? Hur kommer det sig att man går på varje ord, varje lögn? Det jag har kommit fram till är att Kräket är sjukt bra på att manipulera och ljuga. Det har andra också berättat för mig, hur han har lurat dom.

Nu när jag har kommit så här långt i mitt arbete med mig själv, nu känns allt skit. Jag har tryckt undan mina känslor så länge. Nu när allt kommer fram igen känns det som jag äntligen har rätt till att må dåligt. På ett sätt är det skönt att få ut allt jag har velat få ut för flera år sen. Men sen samtidigt så går det ut över dom jag älskar mest. Dom får se mig gråta, skrika i vrede och bara vara allmänt nere och konstig. Men dom vet att detta hjälper mig så dom är väldigt stöttande.

"Stjärnan"

Även om jag var tillsammans med Kräket ett bra tag efter det hände, så är det nu jag är som räddast. Nu är jag livrädd för att träffa han, bara tanken på att träffa han när det är rättegång gör mig nervös. När vi var tillsammans så var jag inte rädd, han ville ju bara mig väl. Kräket älskade ju mig, det var i alla fall det jag fick inbankat i huvudet. Men nu när jag väl har släppt fram känslorna och förstår att det var fel på han och inte mig. Nu har hela världen rasat, det känns som det är nu jag har blivit våldtagen, nu jag har blivit förnedrad. Jag är rädd för att vara själv när det är mörk, Kräket kan lätt hitta mig. Han vet i vilket samhälle jag bor och var jag jobbar. Jag har problem med min koncentration och mår fysikt dåligt.

Men jag tackar gudarna för att jag har nära och kära som förstår och bryr sig. Dom hjälper mig när jag inte kan sluta gråta och dom kommer till mig när jag är rädd. Och att ha en pojkvän som stödjer mig betyder mycket. För jag känner mig äcklig och som ett missfoster. Men jag kommer att gå starkare ur detta än jag någonsin har varit.

 Det kommer att bli jobbigt att gå igenom hela rättegången men det kan det vara värt. Bara man får ett sorts avslut, känna att man har rätt. Och att Kräket inte kan skada fler..

"Stjärnan"

Jag fick en panikattack för ett tag sen, det var i samband när polisen ringde och sa att det var igång nu. Jag anmälde det för ett par månader sen, men det samtalet kändes som nu händer det. Det var läskigt, jag är rädd för att han ska komma, hitta mig och tysta mig. Jag vet att han en ny flickvän, är så orolig för henne. Jag känner inte henne, men jag vet vad Kräket är kapabel till. Även om jag inte vinner emot Kräket så kanske hon får en tanke ställare. För han är sjukt bra på att övertyga. Men jag hade gett mycket pengar för att få se hans min när polis bilen kommer och hämtar han.

Jag har kommit på så mycket i efterhand, hur kunde jag gå på det? Hur kunde jag vara så dum och naiv? Det är frågor som har snurrat och fortfarande gör. Jag vet inte, jag tyckte synd om honom. Jag var ju den enda i hela världen som kunde hjälpa honom, det fick jag höra hela tiden i alla fall. Han skulle ta livet av sig om jag lämnade honom. Han slog mig "bara" en gång, då lovade Kräket mig att han skulle sluta dricka sprit. Det höll ett litet tag. Men varför jag stannade i ca 2 år vet jag helt ärligt inte. Jag ville hjälpa han och allt det där. Men va fan...

"Stjärnan"