våldtagens väg

Jag har inte sett mig som ett våldtäktsoffer, för jag trodde att det var mitt fel och man kunde inte bli våldtagen av sin pojkvän. Jag har inte sett mig som ett offer för misshandel varken psykisk eller fysisk. Kräket ville mig bara väl trodde jag. Jag kanske måste erkänna för mig själv att det är jag, kanske inte kalla mig ett offer. Men erkänna för mig själv att jag har varit med om en hel del skit som man ”inte” ska vara med om. Att jag ska säga till mig själv att det inte är jag som är störd i huvudet utan det är Kräket som har förstört mig. Att jag inte överdriver, utan det är han som har gjort äckliga avtryck i mitt huvud.

Jag är en kvinna som har varit med om en ´massa skit, men jag ska aldrig sluta kämpa för att komma tillbaka till mitt underbara jag.

Det gör ont att hålla saker innanför hjärtat för länge.

”Stjärnan”

Vad ska vi prata om idag då? Jag är rädd för att avslöja för mycket om mig själv, för man vet aldrig om det är någon som känner igen mig och berättar för Kräket sen. För hade han fått reda på att jag skriver blogg om det hade han blivit ursinnig. Jag hade gärna berättat mycket mer för er men det funkar inte, kanske om han åker in i fängelset för vad han har gjort mig. Då kan jag visa vem jag är på ett annat sätt. För då känns det mer att det var hans fel och inte mitt.

Ja, jag tror fortfarande att det är delvis mitt fel det kommer jag nog aldrig att sluta att göra. Men vad ska man göra när det är tusen tankar som säger hur man hade kunnat undvika allt jag har stått ut med. Men visst man kan vara efterklok, och det är inte lätt att gå ifrån en sån människa. Men sen kommer mina onda tankar han är en våldtäktsman, misshandlare, manipulativ, ljugande och hemsk människa. Varför stannade man hos en sån, det kan jag aldrig svara på.

Det bästa med framtiden är att man aldrig vet vad som händer.

”Stjärnan”

Nu på senaste tiden har jag börjat tröstäta igen, det är inte bra alls. Man vill inte äta egentligen, men hjärnan säger till en att äta och onyttigt ska det vara. Och sen efteråt så har man dåligt samvete och tycker man är äcklig för det var helt onödigt att trycka in det i munnen. Det är en ond cirkel men man känner att man måste äta det. Visst nu är det säkert många som tänker att det bara är att låta bli att handla och äta det. Om det bara funkade så hade jag varit lycklig!

Jag tröståt så sjukt mycket när jag var med Kräket, jag gick från en storlek 38 till storlek 46 på ca ett år. Jag vet inte vad jag vägde som mest för jag vågade inte väga mig för jag ville inte veta var pinnen skulle sluta. Kräket tyckte bara om att jag gick upp både för att det var lättare att bryta ner mig för jag kände mig hemsk. Men mest tyckte han om att det inte var så många som stötte på mig. I början av förhållandet så var det en del som stötte på mig, men det var inget som jag brydde mig om jag hade ju pojkvän. Men han blev ursinnig och bara skrek att jag skulle skärpa mig och gå därifrån om dom pratade flörtig med mig. Men jag märker inte sånt för jag är väldigt öppen och glad för nya människor.

Jag har gått ner igen och är nöjd med min kropp, och har börjat släppa hämningar med att visa mig helt naken för mig pojkvän.

Njut av dig själv.

”Stjärnan”

Var hos min doktor idag, han sa att jag har utvecklats som fan. Vi båda tyckte att vi kan dra ner på besöken nu, iallafall tills rättegången drar igång. Det är rätt skönt att göra det, för det har känns lite som vi har ältat samma problem om och om igen.

En sjuk sak som Kräket gjorde, det är egentligen för äckligt att berätta. För vilken frisk människa skulle stanna kvar hos en som gjorde så? Visst jag har berättat mycket för er redan. Jo, efter ett tag vi hade varit tillsammans så visade han mig en sak som fick han att må bra sa han. Han stack hål på sitt finger och droppade blodet i ett snaps glas. Och när det var nästan fullt sög han på sitt finger och drack upp glaset. Ja, han drack sitt eget blod. Vet att det är helt sjukt, men Kräket hade så många förklaringar varför det var bra för en och att dom gjorde mycket sånt i andra kulturer. Han försökte få mig att dricka hans blod så vi kunde bli ett, iallafall tyckte han att jag skulle dricka mitt eget för det var bra för mig. Men tack gode gud för att jag sa nej till båda dom sakerna. Fattar inte att jag kunde acceptera det också, men jag var redan fast och svag.

Livet förändras hela tiden.

”Stjärnan”

Just nu händer det många förändringar i mitt liv. Tack vare att jag har varit sjukskriven så länge nu har jag kunnat tänka över mitt liv lite. Jag har gärna begravt mig i jobb och gjort allt för att glömma vad som har hänt. Nu när jag har tvingat mig att tänka så har jag även kunnat fokusera mig på mina andra problem och saker i mitt liv. Det är väl som dom säger, inget ont som inte har något gott med sig.

När man diskuterade problem med Kräket gjorde han allt för att det skulle handla om honom. Om hur synd det var om honom och det fanns bara han. Mina problem var obetydliga och skulle vänta. Visst jag fick gå till psykolog ett tag för han, men det tog ju inte lång tid innan jag inte skulle gå där mer. Hans psykiska misshandel tog kål på mig. Han fick ner mig på botten och lite längre ner.

Men jag jobbar mig uppåt så mycket jag kan har folk omkring mig som stöttar och förstår. Det är nog det viktigaste att det finns stöd, kan ju säga så här. Det var mycket tack vare min pojkvän jag anmälde, för jag visste att han var en av dom som skulle stå där.

Sikta bara så högt du kan.

”Stjärnan”

Jag vet inte riktigt hur jag mår just nu. Jag försöker mest att överleva och tänka på annat. Jag tänker mycket på hur Kräket skadade mig och försöker minnas samtidigt som man vill glömma. Men jag måste ju minnas för att det ska gå bra i rätten Jag är hemsk mot dom som står mig närmast för jag har inget självförtroende kvar, hoppas bara att detta är värt det.

Kräket berätta ofta otroliga historier om vad han hade varit med om, han skulle alltid vara värst. Vissa lät för bra för att vara sanna men man trodde ju på han för varför skulle han ljuga för mig? Jag har i efterhand fått reda på flera historier som bara var bluff. Kräket sa ofta att han hade knarkat sjukt mycket innan vi blev tillsammans för han tyckte det gjorde han cool. Han blev inte så glad när jag inte blev imponerad utan bara tyckte synd om han. Har fått reda nu att han kom till fester och hade ”knark” med sig, det visade sig vara buljonger av olika slag. Nu när jag tänker på Kräket ser jag aldrig på honom som en expojkvän utan som en patetisk våldtäksman.

Väntar fortfarande på min rätt.

”Stjärnan”

Tog mig mod att ringa till polisen idag, det visar sig att åklagaren skulle ha 3 veckors semester istället för 2 veckor. Hon hade kommit tillbaka igår, och dom hade pratat om mig igår. Men mitt fall får vänta lite till för det har kommit något akut nu först. Fan jag är också akut, visst det har inte hänt just nu men kom igen. Dom skulle prata mer om det nästa vecka men det är lite som måste kollas upp först. Som var han befinner sig för det vet man aldrig. Men polisen sa också att åklagaren var helt med på att Kräket kommer att plockas in. Men det kommer att ta ett tag till. Nu är det jag som ska orka ett tag till.

Jag får titta på stjärnorna och önska.

”Stjärnan”

Jag vill ringa till polisen och fråga vad dom håller på med, men jag är rädd för att dom ska tycka jag är jobbig. Jag vill ha konkreta svar, varför är det så här mycket strul. Tror det är många som skiter i att anmäla olika saker för att det är klydd på polisen. Och jag undrar, om jag hade blivit våldtagen nu, och anmält det direkt. Hade det tagit lika lång tid? Hur resonerar dom? Ska folk som äntligen vågar anmäla gå omkring och vara rädda? Polisen vet att jag har fått anfall och är sjukskriver tack vare att jag äntligen har anmält. Men ändå så måste man vänta hela tiden. Fattar dom inte att jag är rädd och att det känns som jag har blivit våldtagen nu?

Jag hade velat se Kräkets min när polisen kom och tog in han. Kräket ska veta att han inte är oövervinnlig. Han ska veta att jag är sårad och det är hans som har gjort fel.

Hoppas på sol efter regn.

”Stjärnan”

Jag orkar inte länge till, snart faller jag helt ner till botten igen. Jag vill att det händer något nu, varför ger polisen mig ett datum och bara drar ut på det? Det gör mig helt galen, jag går runt som en zombie och orkar inte bry mig om något. Alla försöker att stötta mig, men allt känns så lönlöst nu. Jag kan inte begära att dom ska stå kvar och stötta mig hela tiden.

Måste hitta något som får mig att orka.

”Stjärnan”

Våldtäkten var en hemsk upplevelse även om jag trodde att det var mitt eget fel. Man visste innerst inne att det inte stod rätt till att det inte kunde vara så här. Men mycket av hur Kräket tryckte ner och förnedrade mig på både osynliga och synliga sätt, det är mycket sånt som gör hur jag mår nu. Visst det var något av det hemskaste han gjorde emot mig. Men allt annat som fick mig att känna att det skulle aldrig bli något av mig, jag dög inte till något annat än att älska han. Och det skulle göras på Kräkets sätt annars var det också dåligt av mig. När jag väl hade nått botten när vi var tillsammans fick jag panikångest och började äta antidepressiva medel. Gick hos doktor några gånger, men tyckte Kräket att dom skulle nog skylla allt på honom och tvinga oss att göra slut. Så jag fick inte gå där mer.

Idag har alla känslor kommit tillbaka, hela helgen har jag bara suttit och gråtit och känt mig kass. Min pojkvän hjälper mig men har svårt att förstå. Tjejen han träffade och blev tillsammans med var självsäker och alltid glad och fin. Nu sitter hon med söndergråtna ögon och säger att hon är värd att bli rörd och hon klarar inte av något. Jag önskar verkligen att det inte vara länge till, jag vill ju inte förlora pojkvännen men jag hade förstått om han inte orkade mer.

Kärleken är den viktiga

”Stjärnan”

Många kanske undrar varför man stannar kvar hos en som bara är skit och förstör en. Det är väldigt svårt att förklara, samtidigt som man kände sig som den mest älskade i hela världen så kände man sig som den mest värdelösa. Kräket gjorde mycket för att göra mig glad, det kändes verkligen som att han ville ge mig all lycka i världen men ibland så fick han fel i huvudet. Det är var så man överlevde man stod ut med det hemska för man inbillade sig att han var ju egentligen en bra kille.  Kräket ville ju inte göra mig illa det sa han ofta, det var bara jag i hela världen som kunde hjälpa honom.

Jag tackar allt som gjorde så att jag började tänka att detta kan inte stämma, detta kan inte vara ett sunt förhållande. Det var en hel del olika saker som fick mig att bestämma mig. Men synd bara att det tog så lång tid.

Framtiden är det viktiga.

”Stjärnan”

När jag var tillsammans med Kräket så kände jag inte mig som ett offer, utan det kändes som en stor svacka jag skulle ta mig ur. Och klarade jag inte det så var jag bara ett jävla offer. Och om jag hade erkänt för mig själv att jag var det, då hade jag erkänt allt fel Kräket hade gjort emot mig. Det ville jag verkligen inte göra för då hade jag förstått att jag inte kunde fixa det själv. Jag klarade dagar med att jag försökte hitta sätt att göra allt ”bra”. Hur jag skulle fixa så att Kräket var bra och snäll igen, det var ju jag som skulle ändra mig får att det skulle bli bra.

Jag känner mig fortfarande inte som ett offer, men ibland säger min hjärna till mig att jag visst är ett offer som måste tänka lite. Men det är tungt och tänka, gräva fram det som har legat gömt i över 4 år. Men det är ett måste om det ska funka och sätta ditt honom.

Man önskar att man kan glömma förevigt.

”Stjärnan”

Det var en tjej som skrev till mig på kommentarer och berätta vad som hade hänt henne. Hon skrev att hon berätta dels för att det kanske är lite lättare när man vet att det finns fler som har varit med om liknade. Och fler som känner och mår som jag. Det är väldigt skönt att höra, för man känner sig ensam som fan, även om det finns hundra personer runt en. Jag skriver ju bloggen mycket för samma anledning, att det kanske finns någon som läser och känner samma.

Det är så många som säger till mig att kämpa och vara stark. Det tackar jag för, ni kanske inte vet hur mycket varje ord betyder för mig. Men det får en att känna hopp och mindre nere. Era ord värmer som solen en het sommardag.

Solen kan även skina mitt i natten.

”Stjärnan”

Kräket hade konstiga saker för sig och hade väldig dubbel moral. Han var rasist (jag sa till han från början att jag verkligen inte stödde hans tror och ifrågasatte den ofta) och han hade även en massa utländska vänner. När jag frågade hur detta gick ihop blev han arg. Men ännu argare blev han när jag började fråga om judar. Kräket sa att han hatade dom, jag frågade om han någonsin hade träffat en med judiskt ursprung. Det hade han ju gjort men han kunde bara inte nämna när och vem. Rosen rasande blev han när jag frågade om vad dom hade gjort honom.

Det var så att man inte fick ifrågasätta Kräket. Jag har alltid varit rapp i käften och väldigt snabbtänkt. Men det klarade han inte riktigt av, för ingen har käftat och haft så bra argument emot honom som jag. Men det var mycket det Kräket förstörde för mig. Jag skulle bara vara tyst för det jag sa vara oviktigt och korkat. Tillslut fick Kräket mig att tro det och jag sa inte emot mer. Men ibland kom jag fram igen, och då flög han i taket. Men det var värt det..

Men nu för tiden har jag fått upp min argumenterande sida igen, men det är jobbigt om någon säger att det var korkat eller något sånt. Men jag försöker att bygga upp allt igen.

Stå alltid för vad du säger.

”Stjärnan”

Jag var hos min psykolog idag, vi pratade mycket om det inte skulle gå vidare till rättegång. Den tanken skrämmer mig, men det finns ju en liten chans att det går ända dit. Men om det nu skulle läggas ner istället, det kommer nog att vara sjukt jobbigt. För man vill ju inte gå igenom något så svårt utan resultat. Men om dom i alla fall tar in honom för förhör så han förstår att det är fel. Och hans flickvän får en tankeställare.

Tyvärr så mår jag inte så bra just nu, men det går väl över när jag har fått lite mer info om hur det går. Jag har börjat känna mig som jag gjorde när jag var tillsammans med Kräket. Jag känner mig hjälplös och äcklig, som ett missfoster ingen vill röra. Mitt självförtroende har sjunkit till botten. Men det är väl för att jag tänker på det så mycket nu, så kanske dom känslorna kommer igen. Men jag tycker synd om min pojkvän, för det är han som får stå ut med det. Men han och hans hjärta av guld finns där och hjälper mig. Tack för det.

Ibland vill man bara pausa världen och andas lite.

”Stjärnan”

Jag skulle precis skriva ett inlägg om rättegången emot Tito Beltran. Men kollade mina kommentarer först. Det var verkligen fina och härliga kommentarer. Det var ett som handlade just om Beltran, om hur rättegången fick henne att tänka på mig. Att det finns människor där ute som slänger en tanke till helt okända folk. Det får mig att le! Och ett inlägg var om hur en domstol funkar och lite vad jag har att förvänta mig. Underbart att det finns människor som tar sig tid att skriva ner det och skicka. Det värmer att veta att det finns underbara och osjälviska människor.

Nu till Tito Beltran, jag blev så himla glad över att han fick fängelse. Det ger mig sånt hopp. Visst jag vet att man inte ska hoppas för mycket, bara för det funkar där behöver det inte funka för mig. Men man måste försöka tänka positivt annars orkar man inte. Annars hade jag ju aldrig anmält om jag inte trodde lite på att det kunde gå hela vägen. Men i Beltrans fall så var det 8 år sen det hände. Och det var inte för mycket bevis, men han blev fälld ändå. Det får mig att våga tänka lite att kanske kan det gå som jag vill hela vägen.

Behandla folk som du själv vill bli behandlad.

”Stjärnan”

Nu är jag trött på att vänta, det var en annan sak innan. För jag anmälde det i mars då visste jag att det skulle ta lång tid. Men när dom ger mig ett datum att då kommer det hända saker, då laddar man och hoppas alldeles för mycket. När det väl skulle hända gick åklagaren på lite mer semester. Nu väntar jag bara på ett samtal av polisen som säger att nu ska vi hämta honom.

Jag börjar känna och undra om det verkligen var värt att anmäla. För det tar som fan både på mig och mina nära. Men visst är det rätt att anmäla så långt har jag kommit. Men orkar alla verkligen det? Jag vill ju inte skada någon annan bara för jag har råkat ut för något.

Men kanske nästa vecka drar det igång, för då har det gått två veckor sen jag pratade med polisen sist.

När man är längst nere kan man bara komma upp.

”Stjärnan”

Jag satte en av mina bästa vänner i en jävla sits en gång. Även om Kräket inte ville att jag skulle träffa för många folk så hade jag alltid två tjejer som stod kvar. Vi var hemma hos den ena och hennes sambo, hon och jag gick och handlade det var första gången utan Kräket sen han våldtog mig. Mitt inne i affären så kunde jag inte hålla mig mer. Jag berättade för henne vad som hade hänt, men jag berättade på bara ett villkor. Att hon aldrig skulle säga det till någon och inte göra något åt det. Jag skulle ju fixa det själv. Hon blev ju förskräckt över vad jag berättade. Att jag kunde göra så mot henne, hon var tvungen att gå till hennes egna hem där Kräket satt och veta vad han har gjort hennes vän. Och inte kunna göra något åt, hon var ju en så fin vän att hon förstod att jag behövde henne och att jag hade bara försvunnit om hon hade gjort något.

Jag har bett om ursäkt nu efteråt flera gånger och skäms för att jag gjorde så, men hon säger det är ok. Men jag förstår att det måste vara en jätte svår situation att vara i. Men hon är fortfarande min bästa vän och stöttar mig genom detta. Tackar henne för det hon har gjort och att hon bett sig i läppen för min skull.

Ta vara på dom som finns där även när livet suger.

”Stjärnan”

Önskar att Kräket förstår hur mycket han har skadat mig, hela mig och min omgivning. Hoppas han fattar att det kommer inte bara försvinna, men han tror ju att det kommer gå över. Men inte med alla bevis jag har! Hur kan man ha bevis från en våldtäkt för 4 år sen? Jo, jag är en sån människa som inte gör nåt utan att tänka igenom allt först. Och det innebär även att samla bevis. Jag vill inte nämna för mycket men jag har brev, inspelade samtal och lite annat som Kräket erkänner det.

Ibland kan det vara bra att spara skit..

”Stjärnan”

Känns som jag drar ner alla i min deppiga tid. Hela min värld har rasat samman nu när jag har börjat tänka och prata om det. Kan knappt säga att jag har blivit våldtagen, för har man tryckt bort det så länge så finns det inte. Men nu när allt dras upp och man får tillbaka alla skit minnen, då försvinner marken under fötterna och man bara faller.

Älskar mina nära och kära för att dom ställer upp och lyssnar, men det känns som jag belastar dom. Jag har alltid varit den som hjälper och ställer upp har aldrig bett om något tillbaka. Men det känns så jobbigt när någon är i värsta lyckoruset och är jätte glada, så kan jag helt plötsligt bara gråta av ett minne som poppar upp. Dom säger att det är ingen fara och det är bara bra att få ut det. Men sen ser jag deras ögon, från glada till ledsna. Jag vill ju inte att det ska bli så jag vill ju att dom ska le. Det är ju därför jag inte berättade från början.

Det är lättare att dölja alla känslor, men det är fan inte bra.

”Stjärnan”

Alla sa alltid att ”ni är ett sånt fint par, så gulliga och kära”. Dom skulle bara veta vad som egentligen hände. Utåt var jag alltid glad och kär, visade ingen smärta alls.  Man blev väldigt bra på att dölja alla känslor, visar bara det man tror att folk vill se. Jag ville inte belasta folk med mina problem som jag ändå inte visste om det var lönt. Jag trodde ju att det var mitt fel, så det var inte lönt. Jag skulle fixa det själv folk fick inte se hur dåligt jag mådde.

 Kräket tyckte att det var underbart att folk tyckte vi var så fina tillsammans och så skulle det vara för evigt sa han. Mycket handlade om för evigt, ingen annan skulle någonsin röra mig. Då skulle han döda dom. Vi var inte lyckliga alls, i alla fall inte jag. Vet ju inte hur hans sjuka hjärna såg det hela.

Ett leende är inte vackert när det inte är ärligt.

”Stjärnan”

Jag var hos min psykolog och pratade idag, pratade mycket om mina sprida känslor angående allt som händer. Jag trodde att jag var stark nog att klara igenom detta galant utan några problem alls. Inte bli nere och inte få panik, bara klara det utan att känna skulle jag verkligen gå in i detta. Jag tänkte bara att jag har ju klarat det i 4 år, men det jag inte tänkte på var att jag har tryckt undan det hela tiden.

Hela min tid med Kräket har jag tryckt bort efter jag lämnade honom, det hade aldrig hänt. Men när man väl börjar tänka på det igen och för den delen prata om det bröt allt samman. Om man tänker efter är det självklart att det skulle bli så, men för att våga anmäla var det nog bra att jag tänkte så. Men just nu har alla murar rasat samman, men det är ju bra påp ett sätt, det är skönt att känna att man äntligen får må dåligt.

Man måste få ut det onda innan det goda kan ta övertag.

”Stjärnan”

Kräket hade en del konstiga saker för sig, både sånt jag visste om men även saker som jag inte visste. Jag har pratat med en del folk som kände honom efter vårt förhållande. En sak som jag särskilt reagera på ska jag berätta om.

Det var en kväll han var och festade med sina vänner och jag var hemma och tog det lugnt. Kräket skulle ta sista tåget till mig senare, han höll ju kontakt med mig och kollade så jag var hemma. Men helt plötsligt fick jag ett sms från hans mobil, där det stog att han satt och hånglade med en annan tjej. Jag blev ju jätte ledsen och visste vad jag skulle göra. Jag gråt och försökte ringa han hela tiden. Efter ett bra tag svarade han, och sa att han satt på tåget och inte hade hört sin mobil. Vi skulle prata om det när han kom hem, Kräket förklarade att han inte fattade vilken av hans kompisar skulle ljuga ihop något sådant om honom. För det var ju så klart inte sant. Jag trodde honom.

Nu har jag fått reda på vad som verkligen hände, dom hade festat och haft kul och tjejen i fråga hade också varit där. Men sen hade Kräket frågat en av sina kompisar om han kunde skriva smset till mig på Kräkets mobil. Kompisen tyckte att det var konstigt men han gjorde det. Så han hade ju inte gjort något, men det var väldigt konstigt.

Jag fattar inte, varför inte skicka smset själv om han nu ville göra mig upprörd? Det var ett av hans spel som han skulle se vad som hände.

Det är farligt att leka med folks känslor och liv.

”Stjärnan”

Kräket var besatt av att veta var jag var och med vem. Så när video samtal kom ut då blev han över lycklig, han skaffade en sån mobil och övertygade mig att det behövde jag med. Så nu kunde han alltid se var jag var. En gång när jag hade rast i skolan så ringde Kräket. Han hade sten koll på mitt schema. När vi pratade så kom en killkompis förbi och gjorde en grimas i telefonen. Bara på skoj han menade inget illa, men Kräket flög i luften började skälla ut mig om att varför var han så nära mig. Och vem trodde han att han var, och att Kräket kunde lätt ta honom om det var nåt han ville. Killkompisen undrade vad han hade gjort för fel och bad om ursäkt till mig om han det var hans fel att vi bråkade. Jag sa till han att det inte var hans fel och han ska inte be om ursäkt.

Detta var en av dom gångerna som jag vaknade till, detta kan ju inte stämma. Bara för en kille är lite nära mig det är ju ingen rätt att bli förbannad.

Man är glad att man vaknade upp ur koman av Kräket.

”Stjärnan”

Jag mår lite bättre nu än början av veckan. För när jag fick reda på att polisen skulle vänta lite till rasade jag samman. För jag hade laddat upp allt för att nu skulle det dra igång, nu tog dom äntligen in han. Men när dom sa att åklagaren skulle ha mer semester blev jag helt stel. All den energi som jag hade samlat bara exploderade som en bomb. Det var tur att det fanns fina människor vid min sida som förstår.

Jag bodde hemma när jag var tillsammans med Kräket, så jag är lite orolig att han ska komma dit och försöka leta upp mig. Jag är rädd att han ska skada min familj, men min fina mamma sa ”det är ingen fara jag väntar med en bollaträd”. Ta det med en nypa salt, men ni förstår säkert. Men visst jag är ju livrädd att han letar upp mig med. Det är därför man måste ladda upp sitt psyke.  

Undrar om Kräket måste sitta i häktet till rättegången? Hoppas…

”Stjärnan”

Människor säger till mig att kämpa vidare, det är underbart att höra. Det får en att känna styrka. Att ju fler som säger till en att kämpa, ju mer chans är det att dom i domstolen tror på mig. Det är jag rädd för, att dom inte tror mig. Varför var du kvar hos Kräket om han nu våldtog dig? Ja, det kan jag inte själv riktigt svara på har försökt att komma på ett 100% svar. Men kommer bara på lite här och där.

Inget är ju svart och vit med våldtäkt, det finns så mycket frågor som måste besvaras. Nu kände jag och visste vem det var. Men jag tänker på alla andra som har blivit våldtagna. Något av den värsta frågan jag tycker är när dom frågar tjejerna ”vad hade du på dig?”. En tjej ska kunna gå naken och skrika att hon är kåt och vill knulla. Det ger ingen rätt att knulla utan tillåtelse. En tjej ska kunna kåta upp en kille så mycket och så långt att dom sitter nakna. Och sen ångra sig utan någon ska bli arg eller känna att det är tjejen skyldig dom.

Jag sänder en tanker till alla utsatta människor..

”Stjärnan”