våldtagens väg

Det var en tjej som skrev till mig på kommentarer och berätta vad som hade hänt henne. Hon skrev att hon berätta dels för att det kanske är lite lättare när man vet att det finns fler som har varit med om liknade. Och fler som känner och mår som jag. Det är väldigt skönt att höra, för man känner sig ensam som fan, även om det finns hundra personer runt en. Jag skriver ju bloggen mycket för samma anledning, att det kanske finns någon som läser och känner samma.

Det är så många som säger till mig att kämpa och vara stark. Det tackar jag för, ni kanske inte vet hur mycket varje ord betyder för mig. Men det får en att känna hopp och mindre nere. Era ord värmer som solen en het sommardag.

Solen kan även skina mitt i natten.

”Stjärnan”